Michael Huemer, The Problem of Political Authority,  Palgrave Macmillan (2013)

Michael Huemer är professor i filosofi vid University of Colorado och jobbar mest med epistemologi, etik och metaetik. Huemer har sedan sin disputation 1998 skrivit tre böcker och över 40 artiklar, och en sökning på hans namn i Philosopher’s Index ger 75 träffar (som referens ger giganten John Rawls 1863) Han är alltså ingen nybörjare, men heller ingen filosofisk tungviktare (ännu).

Huemers bok The Problem of Political Authority: An Examination of the Right to Coerce and the Duty to Obey är ett lättläst, underhållande och välkommet bidrag till den politisk-filosofiska libertarianismen.* Boken riktar sig till en bred krets och är absolut inte för svårläst för den intresserade lekmannen. Tvärtom. Några grundläggande moralfilosofiska doktriner avhandlas enkelt och lättsamt utan att argumenten förlorar så mycket styrka att yrkesfilosofen lägger boken åt sidan.

Michael Huemer kallar sig själv anarkist, men skriver också att ”although I am an extremist, I have always striven to be a reasonable one.” I sin bok gör han inga omotiverade starka antaganden som motsäger detta. Huemer tillerkänner sig inte den fanatiska libertarianska tradition som hävdar att individens exklusiva självägandeskap trumfar alla moraliska skyldigheter. I stället skriver han ibland, nästan som i förbifarten, att det ena eller det andra säkerligen är moraliskt påbjudet eller förbjudet. Det är just Huemers avslappande stil som gör boken läsvärd. Genom att hänvisa till ”vanligt sunt förnuft” (fritt översatt) menar Huemer att han kan visa hur anarki är ett önskvärt samhällsskick. Och vanligt sunt förnuft kräver inte det tyngsta filosofiska artilleriet.

I det inledande kapitlet skriver Huemer följande:

In my experience, most people appear to be convinced that anarchism is obvious nonsense, an idea that can be refuted within 30 seconds with minimal reflection. This was roughly my attitude before I knew anything about the theory. It is also my experience that those who harbor this attitude have no idea what anarchists actually think – how anarchists think society should function or how they respond to the 30-second objections. Anarchists face a catch-22: most people will not give anarchism a serious hearing because they are convinced that the position is crazy; they are convinced that the position is crazy because they do not understand it; and they do not understand it because they will not give it a serious hearing. I therefore ask the reader not to give up reading this book merely because of its conclusion. The author is neither stupid nor crazy nor evil; he has a reasoned account of how a stateless society might function. Whether or not you ultimately accept the account, it is very likely that you will find it to have been worth considering.

I de efterföljande kapitlen visar Huemer att det finns tyngd bakom dessa ord. Den anarkism som Huemer förespråkar är väl genomtänkt och hans resonemang slår inte dubbla volter för att hantera de moraliska positioner som är vanliga att inta gällande politisk filosofi.

The Problem of Political Authority består av två delar. I den första delen, ”The Illusion of Authority”, går Huemer igenom vanliga strategier för att filosofiskt motivera politisk auktoritet. Den andra delen, ”Society without Authority”, är mer normativ. I denna del blandas empiri med ekonomisk teori medan det rent filosofiska snarare är en underliggande ton. Det är också i denna andra del som boken är som svagast eftersom Huemer i stor utsträckning förlitar sig på tidigare teoretiker. Här finns väldigt lite ”nytt” för den som redan är insatt i libertariansk teori, medan den som inte är insatt säkerligen har följdfrågor på argumenten. Bokens allra sista kapitel, ”From Democracy to Anarchy”, är dock intressant inte bara ur ett filosofiskt perspektiv utan även ur ett realpolitiskt. Huemer visar hur många av de samhälleliga förändringar han själv förespråkar redan har påbörjats, vilket förstås också hans kritiker kan ha nytta av att uppmärksamma.

Det är i bokens första del som politisk auktoritet som sådan ligger under den filosofiska luppen. Både historiska och nutida teorier granskas och förkastas med hänvisning till ”sunt förnuft”. Den klassiska idén om att auktoritet legitimeras genom ett ”socialt kontrakt” avvisas just eftersom det inte finns något faktiskt sådant kontrakt. Något starkare bäring har den hypotetiska kontraktsteorin, och Huemer gör upp med såväl John Rawls som T.M. Scanlon. Ett hypotetiskt kontrakt, menar Huemer, är etiskt irrelevant – oavsett hur rättvist, skäligt eller opartiskt ett sådant kontrakt skulle vara medför det inte rätten att tvinga andra att acceptera det. Inte heller följer en sådan rätt av att beslutet är demokratiskt fattat. Huemer tar också den teoretiska modellen om deliberativ demokrati i beaktande och pekar bland annat på dess praktiska orimlighet som skäl att avfärda påståendet att modellen legitimerar auktoritet.

Idén att jämlikhet med rätta motiverar politisk auktoritet sägs inte kunna trumfa individens självägandeskap, och jämlikhet självt sägs strida med idén om politisk legitimitet. I detta kapitel ligger Huemer närmre den klassiska högerlibertarianismen än vad han gör i andra, men hans argument kan inte helt lätt avvisas. Huemer går vidare till konsekventialismen och ifrågasätter statens förmåga att generera faktiska förmåner, och varför en sådan förmåga skulle påverka individens skyldigheter att erkänna politisk auktoritet. Slutligen görs en psykologisk och historisk analys av attityder gentemot auktoritet, vilket Huemer sammanfattar som följer:

A review of psychological and historical evidence concerning human attitudes to authority suggests two important lessons: first, most individuals have strong pro-authority biases that render their intuitions about authority untrustworthy. Second, institutions of authority are extremely dangerous, and the undermining of trust in authority is therefore highly socially beneficial.

The Problem of Political Authority gräver inte djupare i idéerna om individens exklusiva självägandeskap, och inte heller ligger dess styrka i hur Huemer balanserar olika moraliska värderingar mot varandra. Det är tanken att de så väl underbyggda teorierna om politisk auktoritet är oförenliga med vanligt sunt förnuft som gör Michael Huemers bok intressant.

Den som är intresserad av politik borde lägga Michael Huemers bok till sin läslista. Huemer har en förmåga att få de mest extrema ståndpunkterna att låta förnuftiga, faktiskt helt vardagliga. Anarkism är helt enkelt den simpla idén om att folk inte har moralisk rätt att bestämma över varandra. Kanske borde anarki vara ett samtalsämne vid köksbordet, om så bara för att ge perspektiv på realpolitiken – om anarki är ett samhällsskick vi kan enkelt kan föreställa oss blir tanken på hur stort inflytande politiken idag har över vår vardag absurd. Eller åtminstone någonting som är värt att låta det sunda förnuftet fundera på.

* Jag använder begreppet libertarianism i dess bredaste bemärkelse som omfattar alla slags idéer om en liten eller ingen stat.